Mode...

...har aldrig varit intressant för mig (till döttrarnas stora sorg - tror jag).

Redan som barn tyckte jag det bara var besvärligt och jobbigt att prova kläder och nya kläder speciellt! De var oftast stela, obekväma och luktade konstigt många gånger.

Jag bara älskade mina bruna manchesterjeans och den gröna velourtröjan - väl ingångna, tvättade mååånga gånger, lösa och lediga, mjuka och följsamma.

Jag var en så'n där typisk pojkflicka som helst lekte med kvarterets grabbar - oj vad vi klättrade på taken,i träden(grannarna var stortokiga eller säkert var de väldigt oroliga för vår framfart...) lekte kurra ute på gatorna (det kunde man faktiskt gör då) osv. osv.

Jamen då förstår ni väl att jag definitivt inte kunde strutta omkring i kjol eller klänning och dom där förbaskade strumporna med strumpeband som jag blev mer eller mindre tvingad att bära ibland. Liiite bättre blev det i alla fall då strumpbyxan kom.

Hade kanske en kort period under tonåren då jag försökte att klä mig "någorlunda" men bytte om så fort jag bara kunde och hästkläderna åkte på väldigt ofta.

Och på den vägen är det.

Har inte alls behov av nya höst/vinter/vår o sommargarderober!!

Det kan bli något enstaka plagg lite då och då och ibland när döttrarna tar med mamma på shoppingrunda - för nu måste du bara uppdatera dig!

Jag vill ha funktionella, sköna och bekväma kläder!

...hur som helst så har jag svårt för det där med slit och släng överhuvudtaget....

(tavlan är en Primus Mortimer Pettersson)