...har varit ett stort intresse för mig.
Började som tolvåring att rida på kronhästar på vårt regemente (som numera är nedlagt) i Blå Stjärnans regi.
Oj - vad häst med stora bokstäver det blev!
Formligen bodde i stallet.
"Åt" häst, andades häst, luktade häst, levde häst......
En otroligt fostrande miljö och det tackar jag de entusiastiska ledarna för.
Sen ett tag under "kill"-tiden blev det ett kort uppehåll. Men hästarna lockade så killarna fick ta mig med häst eller inte.
Egen häst blev det inte förrän vuxen ålder och samtidigt startade goda kamrater och jag tillsammans en ryttarförening.
Det blev liksom en fritidsgård/ridskola för tjejjer (mest...) med hästen i centrum.
Härliga år och fortfarande träffar jag på stallflickorna som säger att
- den tiden var bara så bäst....
Allt har sin tid och även det intensiva hästandet.
Numera kan jag ibland låna mig nå'n islänning och ge mig ut på promenadridning
för en gång häst-tjej alltid häst-tjej....
En gammal stigbygel återbrukat till en vacker ljuslykta.
4 kommentarer:
Eftersom min starka åsikt är att hästar bits där fram, sparkas bak och är obekväma på mitten så förstår du kanske att jag gillar dina små hästar på fotot bäst.
Kram
Håller med dig om hästar. Härliga djur. Är uppväxt med häst och det "smittade" till mina två tjejer som också blev hästtokiga.
Numera är det bara en av dom som har häst men hon har två.
Hästar är vackra men alldeles för stora för mig. Jag håller mig till hundarna.
Men det var en vacker ljuslykta av stigbygeln.
Trevlig helg!
Agneta
Ja det är något speciellt med hästar..;-)
Skicka en kommentar