


...har varit ett stort intresse för mig.
Började som tolvåring att rida på kronhästar på vårt regemente (som numera är nedlagt) i Blå Stjärnans regi.
Oj - vad häst med stora bokstäver det blev!
Formligen bodde i stallet.
"Åt" häst, andades häst, luktade häst, levde häst......
En otroligt fostrande miljö och det tackar jag de entusiastiska ledarna för.
Sen ett tag under "kill"-tiden blev det ett kort uppehåll. Men hästarna lockade så killarna fick ta mig med häst eller inte.
Egen häst blev det inte förrän vuxen ålder och samtidigt startade goda kamrater och jag tillsammans en ryttarförening.
Det blev liksom en fritidsgård/ridskola för tjejjer (mest...) med hästen i centrum.
Härliga år och fortfarande träffar jag på stallflickorna som säger att
- den tiden var bara så bäst....
Allt har sin tid och även det intensiva hästandet.
Numera kan jag ibland låna mig nå'n islänning och ge mig ut på promenadridning
för en gång häst-tjej alltid häst-tjej....
En gammal stigbygel återbrukat till en vacker ljuslykta.